En dag som heter duga..

Jag börjar den här berättelsen med den lilla onsdagskvällen. Då fick jag ett samtal från Tatiana från adecco och hon frågade om jag ville jobba på torsdagen. Självklart tänkte jag och tackade ja. Så det blev att gå och lägga sig tidigt på den lilla onsdagskvällen för klockan ringde redan 05.15 följande morgon..
Egentligen så skulle jag börja jobba klockan 7 men eftersom jag inte var så insatt i bussar/hållplaster/busstider här i bergen så tänkte jag att jag skulle lämna lite marginal för eventuella misstag. Men inga misstag gjordes och efter lite bussbyten och promenader så befann jag mig utanför mitt arbete. Då visade klckan 06.15.. det kändes mindre trevligt.
I 55 minuter väntade jag, för det visade sig att personalen kom tio minuter över sju. PUST vilken dålig start på dagen.. Kan för övrigt tillägga att jag jobbade på en kantine (en lunchmatsal, typ). Men vi började efter mycket om och men att förbereda för lunchen.
På slaget halv elva så öppnades dörrarna och det blev genast stress stress stress. Av en slump så hamnade jag i disken med Arne.. Inte kul tänkte jag. Allt som jag gjorde var fel, enligt Arne alltså.. Jag staplade b.l.a tallrikarna fel, hur många sätt kan man stapla tallrikar på undrade jag? Jag diskade också kopparna fel, tog ut sakerna ur diskmaskinen fel och vad ständigt för långsamt. Trots detta så blev jag gång på gång kallad för flink och fick erbjudandet att jobba även på fredagen. Jag tänkte på Arne och tvekade en stund men tackade tillslut ja.

Fredagen är den dag jag syftar på i rubriken..!
Även denna lilla dag fick en tidig start. Dock inte lika tidig som den lilla torsdagen. För nu hade jag lite koll på läget och fick sova 40 minuter längre :) Väl på bussen och påväg till jobbet så deppade jag lite över ännu en stressdag med Arne. MEN Arne lyste med sin frånvaro till min förvåning och glädje! Det var mcket roligare att  jobba utan honom och jag hade det trevligt tills klockan blev halv elva. Då bröt helvettet löst.. Jag vill inte erkänna det, men utan Arne så var det KATASTROF!! Har aldrig varit så stressad i hela mitt liv.. Svetten flödade! Vid 14.30 fick jag ialla fall sluta och begav mig till stan för en runda med Hanna. Efter lite ärenden så var jag lat och tog faktiskt bussen hem. Dock så tog det en halvtimme att hitta till rätt hållplats och väl framme så fick jag vänta i 30 minuter till. Men hem kom jag!
Sen så städade jag, Lisette och Even så vi skulle kunna ha det lite fint och mysigt lagom tills idol-finalen. Mys!


Efter idol så var jag aptrött efter min dag så jag tänkte gå och lägga mig! 
Jag vet inte om jag har berättat om våran granne.. En pundare som bor i en sunkig lägenhet i källaren. Jag har aldrig träffat honom men han har tydligen vart uppe hos oss innan jag flyttade hit. Han har hört om det t.ex har vart fest och kommit in och vill vara med och lite sådär. Eftersom vi bara har fyra nycklar och är fem som bor här så har jag och Lin delat på en nyckel. Så vid halv tolv-tiden på kvällen så börjar det dunka jättemycket på våran dörr. Lin och Ola går ner och öppnar och pundargrannen står utanför. Han är jättefull och börjar klaga på att vi gömmer nyckeln dåligt när vi lägger den utanför.. (som vi brukar göra för att ingen ska bli utelåst). Men efter ett tag så lugnar han ner sig och de kommer in igen. När vi satt och pratade om det lite senare så inser vi att nyckeln fortfarande ligger utanför. Jag och Lin går ner tillsammans för att kolla om den ligger där. Så fort vi kommer ut i trapphuset så känner vi att det stinker sprit så jag smyger ut för att leta efter nyckeln. Då hör jag att Lin börjar prata med nån och jag går in och ser att hon står och pratar med vår kära granne. Han börjar åter igen klaga på att vi gömmer nyckeln dåligt och att ytterdörren är olåst ibland. Efter vad som kändes som en evighet så slutade vi pratat om vi gick in igen. 
Jag gick och la mig igen för att kolla på paradise på datorn. I mitt rum så har jag snetak och ett fönster där. När jag ligger och kollar på datorn så ser jag i ögonvrån att det kommer glöd vid mitt fönster. Först så tänkte jag: jaha, det är någon som sitter och röker. Men sen så fick jag lite panik. Vi bor på översta våningen så om det var rökglöd så var det någon som satt på taket och rökte. Jag fort ur sängen och sprang in till Lisette och Ola som satt och pratade. Vi började kolla ut ur fönstret och såg grannarna mittemot stå och titta upp på taket och prata i telefonen. Vi tänkte ju direkt att de ringde polisen för att våran galna granne satt där. Vi kunde inte se någon glöd men vi hörde dunsar på taket och var övertygade om att grannen gick omkring på taket. Jag var verkligen rädd och vågade inte gå och lägga mig.. Jag vet, jag är lite feg men det var obehagligt. Lite skräckfilms känsla med en galen granne på taket som försökte skrämma oss.. Med lite hjälp så fick jag tillslut upp en filt över fönstret så jag inte behövde oroa mig för att Jan Frode (grannen) skulle glo på mig när jag sov. 
Even var nere på Krohns och drack öl så Lisette ringde och varnade honom för "den galna grannen på taket". Precis när jag hade släckt lampan och äntligen kunde slappna av så hör jag att någon rusar upp för trappan. Det är Lisette som kommer springandes och skriker: Ni måste vakna! Hallå vi måste ut, det brinner!!
Upp igen i ren panik. Even har alltså kommit hem och går ner i källaren för att se om grannen är hemma och fråga vad han håller på med. Det är rök i hela trapphuset och luktar även i våran lägenhet. Vi andra går också ner i källaren och jag hör att det sprakar innifrån lägenheten. Efter att ha bankat på dörren utan att få svar så ringer Lisette brandkåren. Vi blir uppmanade att gå ut och vi får med oss den andra grannen+hund ut.
Efter ca. 10 minuter så anländer två polisbilar, en ambulans, en liten brandbil och två stora. De hoppar ut ur bilarna och springer in i huset med barndslangar. Men först så slår de in dörren. 
Efter mycket drama så visar det sig att grannen har eldat i kaminen (som man inte får göra här för det är ingen som sotar och skorstenen är helt enkelt inte i funktion). Röken har alltså gått fel väg och det var inte direkt någon brand. Dock så kunde det säkert ha blivit det med tanke på att han hade tänt en brasa och gått hemifrån.. Men fasen vad pinsamt vi tyckte att det var eftersom det nästan var falskt alarm. Men de tyckte ialla fall att vi hade gjort rätt i att ringa! 
Vi insåg också att grannen inte hade vart uppe på taket utan det var glöd från skorstenen som jag såg och det knakade väl för att det blev varmt eller så.. hmm, vilken fantasi.. Det visade sig efteråt att grannarna som vi hade sett i fönstret rakt över hade sett att det kom massa glöd ur skorstenen och ringt brandkåren de med. Så det var nog inte bara vi som var lite paranoida.
Jaa, en vanlig liten fredag i Bregen.. typ..

Förlåt för detta mastodont inlägg och grattis till dig som hade tid, tålamod och intresse att ta dig igenom det! Idag är det akkurat en vecka tillsa jag stiger på tåget...! <3

Kommentarer
Postat av: Frida

Haha bara du som råkar ut för sånt ;) dessutom så läser jag dina inlägg med nöje =) Men längar efter att träffa fröker live snart =) kramar!!

2009-12-13 @ 18:15:28
Postat av: Jossiii

Jag hade tid! hihih men felicia lilla, du gör en josefina och glömmer att göra vaddenuheter på finsvenska, men enter slag!!

hahaha har du så lien text tryck enter emellanåt!!! hihi, snart hemma vännen:)

2009-12-13 @ 18:28:40
URL: http://jokiee.blogg.se/
Postat av: Jossiii

Plus att de faktiskt lät asläskigt med nästan-branden. tänk om de varit på riktigt liksom? jobbigt med en sån opålitlig granne:( tur att du kommer hem snart!:D

2009-12-13 @ 18:31:56
URL: http://jokiee.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0